powerfriday -

04 Feb

20:25

Du vet att verkligheten, är inte alltid så verklig

För bara några dagar sedan så läste jag ut en bok som heter Gone- Light, som handlar om hur ett område i USA blir avskiljt från omvärlden av en osynlig vägg, och hur alla över 15 år försvinner. Bara barn 0-15 lämnas kvar på en plats, avskärmad från omvärlden, och barnen börjar utveckla superkrafter. Det var den sista boken, i en serie på 6 delar, och det är nog de bästa böckerna jag läst i mitt liv. Framför allt så blev jag imponerad och fascinerad av att författaren har lyckats skriva på ett sätt, som gör att när de sista raderna i boken är lästa känns det som att allting har hänt på riktigt. Tanken blev liksom lite "varför har jag inte läst om det här någonstans?". Trots att boken är en SciFi-bok, rakt igenom.

Idag började jag läsa sista delen av "Torka aldrig tårar utan handskar", jag blir så otroligt berörd precis som jag blev när jag läste de två andra böckerna. Och jag kan inte för mitt liv förstå, hur man någonsin kan nedvärdera någon annan människa, mena att en person är mindre värd än någon annan. Framför allt inte på grund utav någons läggning. Det skrämmer mig att detta bara är för 30 år sedan. Men mest av allt så kan jag inte sluta tänka på, hur en så extrem SciFi-bok som jag avslutade för några dagar sedan, kan kännas verkligare än denna sanna historia som Jonas Gardell beskriver. För så overkliga är sådan typer av värderingar för mig. Historia skrämmer mig ibland.

Lite tankar från min hjärna

09 Dec

21:05

Life is so unfair

Jag förstår inte hur någonting kan vara så fruktansvärt skevt. Så vrickat, upp och nedvänt, ut och in och så sjukt sjukt orättvist. Orättvist är ordet jag letar efter.

För inte är det väl meningen, att två personer som tycker så mycket om varandra, ska sitta och skriva hejdå förallitd? Det kan väl knappast vara meningen, att jag aldrig ska få höra nå mer från den jag tycker om, aldrig mer få se den jag tycker om. Konstant undra vad denna person gör, och konstant fråga mig själv om jag gjorde rätt. Inte ska väl någonting så naturligt vara så omöjligt?

Jo, tydligen så är det så. Och det gör mig så fruktansvät arg och ledsen. För det är så jävla orättvist. DET ÄR SÅ JÄVLA ORÄTTVIST!!! Det ska inte vara såhär svårt, det ska inte vara det. Det borde inte vara det.

Just nu så är mina danssteg på tok för jävla svåra, och jag tycker allt att livet får ta att sakta ner.

Thank you for everything. Life is just messing with us. And it's so fucking unfair.

Lite tankar från min hjärna

06 Oct

19:40

Det gör så jävla ont

I've never had my heart broken before

But can you tell me something

How can someone you never had

break your heart so fucking bad.

Lite tankar från min hjärna

05 Sep

20:44

Jag hade inte tvekat en sekund

Jag skriver ganska mycket om mina känslor i min blogg. Det är ibland ganska privat, och sånt som det inte alltid är givet att man delar med sig av. Jag har mycket känslor och tankar i huvudet, och jag tänker att det kanske inte gör så mycket att jag delar med mig av det, trots att det blir lite privat. Så länge man inte går till överdrift. För det är ändå normalt, och jag tycker det är bra att man kanske får veta att man inte är ensam om sina tankar. Sen dessutom så är det ett sätt för mig att bearbeta allt.

Igår och idag har varit två utav de värsta dagarna i mitt liv. Och jag är så himla arg, ledsen, besviken och förkrossad, för jag förstår verkligen inte varför man inte kan bestämma själv över sina känslor. Varför man blir tvungen att såra den man älskar, bara för att min hjärna och mitt hjärta inte kan vara sams. För så svårt är det väl ändå inte. Det borde det inte vara i alla fall tycker jag. För jag vet ju att jag älskar dig.

Det är nu andra gången jag har varit tvungen att såra någon jag älskar och jag förstår inte hur jag nånsin ska kunna lita på mina egna känslor igen. Jag känner mig som den fittigaste människan på jorden, och jag vill inget än att kunna bestämma vem jag blir kär i. Du är ju så bra, så bra för mig å så fin å bäst och jag älskar ju dig. Så varför i helvetet kan inte allt bara vara lite enkelt för en jävla gångs skull.

Alla säger till mig att man inte kan styra över vem man blir kär i. Och det stämmer, jag vet det. Ändå kan jag inte sluta vara så förbannat förbannad på mig själv just nu.

Hade jag kunnat bestämma så hade jag inte tvekat en sekund.

Lite tankar från min hjärna

25 Aug

15:54

I'm sick of being me

Medan jag lyssnar på Ben Howard, sitter ute i solen och äter lunch så virvlar tankarna i mitt huvud. Det är väl egentligen inget ovanligt när det kommer till mitt huvud, att tankarna virvlar alltså. Dem gör visst det mest hela tiden och jag börjar konstatera allt oftare att min hjärna måste vara lite smått vanskapt eller bara lite för liten. Vet inte. Jag vill göra nånstans av allt, skriva, skrika, prata, ventilera och skriva lite till. Och allt det gör jag ju redan. En del. Men det försvinner liksom inte riktigt. Allting.

Jag tänker på framtiden, på allt som har hänt, på min sommar och hur snabbt den flög förbi, på sånt som man inte får tänka, på andra, på mig själv, på dig, på beslut, på orättvisor, på svårigheter, på känslor, på kärlek, på vad andra tycker, på att göra folk till lags, på förändringar och hur svåra dem är, på vintern, på misstag som e för stora att hantera, på vem jag är och varför.

Jag tänker på allt. Och det är lite för mycket för min hjärna att hantera. Därför är jag lite off och konstig just nu. Därför kommer det ibland tårar när jag inte är beredd just nu, och därför vet jag ingenting, och därför ber jag om ursäkt om jag gör någon ledsen för det är det sista jag vill, och därför försöker jag förtvivlat att få någon jävla ordning, och därför så ber jag er som jag pratar med att försöka förstå och därför är jag så jävla tacksam att jag har så fina personer i mitt liv.

Och därför så tål jag inte mig själv just nu.

Lite tankar från min hjärna

30 May

16:13

A dance worth to remember

Att livet är en dans på rosor, är inget jag tvivlar på

Men man bör komma ihåg, att man kan kliva på stjälken, då och då.

När du inte hänger med för att dansen är för svår

Och du hatar de som hävdar att tiden faktiskt läker alla sår.

Då kan det vara lätt att glömma ibland

Att man faktiskt kan dansa, hand i hand.

Hand i hand med någon som förstår.

Och som du vet stöttar och finns där, vart du än går

Så våga ta emot en hand, när den sträcks ut.

Och kom även ihåg att sträcka ut en hand själv, till den som tror att dansen är slut.

Lite tankar från min hjärna

15 May

22:47

Don't judge the book by its cover

Jag har funderat lite på det här med att döma folk. De flesta vet att det är otroligt lätt att skapa sig en uppfattning om någon, det kan ta bara några sekunder, men det är i princip omöjligt att ändra sig, när man väl skapat sig sin åsikt. Man dömer folk på utseende, beteende. Kanske inte ens medvetet. Det är bara något vi gör. Jag tycker det här med att dömma folk är svårt, för jag vet själv hur arg jag blir ifall någon dömer mig för fort, men jag vet också hur lätt jag kan döma folk.

Jag kom ihåg när jag och Johannes blev tillsammans, precis i början, och hur många det var som hade så satans mycket åsikter. Plötsligt verkade alla veta hur vårt förhållande var, hur det skulle sluta och varför. Och hela tiden så intalade jag mig att nej, jag bryr mig inte om vad folk tycker, de får säga vad det vill, det är ändå mitt liv. Sen en dag kommer jag ihåg, hur jag kom hem, satte mig hos pappa och bara grät. Jag grät för att det var så jobbigt hur alla dömde både mig och Johannes och vårt förhållande, å jag kunde verkligen inte förstå varför de inte bara kunde vara glada för vår skull. Så man tar åt sig. Även om man inte vill, och även fast man kan stå på sig och även fast man är sådär nykär och pirrig i hela kroppen.

Sedan dess så har jag verkligen försökt blivit bättre på att inte döma folk för fort, eller för lätt. Att försöka lyssna och förstå, istället för att döma och anklaga. För jag vet själv hur irriterad jag blir när någon inte bara kan acceptera de saker jag gör, och bara inse att det är mitt val. Det är svårt, för som sagt så gör man nog inte allt medvetet. Men jag vet själv att om jag har gjort någonting och sedan berättar det för min kompis så skulle inte jag vilja ha en bitchblick till svar och kommentaren: "Pfft, det var väl inte så smart", eller "borde du inte tänkt igenom det där lite till". Jag vill ju bli stöttad i de val jag gör. Sen självklart om ens kompis är helt ute och cyklar så måste man ju säga till.

Vet inte, lite tankar jag har bara, och jag tror att detta är något som folk borde tänka på lite oftare.

Lite tankar från min hjärna

09 Mar

00:29

Bara för att jag har en vän som citerar texter ur vår favoritbok, för att få mig på bättre humör.

Jag har velat skriva ner så mycket idag, men inte vetat vart jag ska börja. Det har varit en seg å jobbig dag, trots ett väldigt fint väder. Efter mycket grubblande och tänkande kom jag fram till att inte skriva något inlägg alls. Sen slog jag på ett One tree hill avsnitt, och samtidigt skriver min fina vän till mig. Och då kom jag på att jag visst vill skriva.

Bara för att jag har en alldeles egen, fin och speciell vän som bryr sig. Som lyssnar och frågar hur jag mår. Som uppskattar allt så mycket mer än vad andra gör, och som alltid möter mig med ett leende på läpparna. Och bara för att hon, just ikväll när mitt humör har varit i botten, citerar allt med ett citat från vår favoritbok. Ett citat som passa perfekt in på just ikväll. Då frågar jag mig, hur kan hon veta precis vad hon ska säga till mig, i alla lägen, för att få mig att må bättre. Så inser jag, att det kan man bara om man är vänner på riktigt. För då vet man hur den andra funkar, och man vet precis vad man ska säga för att det ska kännas liiite liite bättre, även i de där lägena där det egentligen inte borde gå. En sådan vän borde alla ha.

everything is a mess, but it's my mess, and the best part is that i can share it with my real friends <3

Lite tankar från min hjärna

03 Mar

13:25

Inte just nu

Idag har jag svårt att få ner orden. Både i huvudet och på datorn. Jag skulle vilja blogga som om ingenting, men det är svårt ibland. Jag känner mig tom å ledsen å kan inte förstå riktigt varför. Vad det är som gör det och och varför. Hur kan jag känna mig så ensam och när det ska vända? Går det att skylla på pms? Är det bättre imorgon, och om inte, vad gör jag då? Vem ska svara på mina frågor och vem ska förstå? Finns det några svar, och går de att förstå? Nä. Troligtvis inte. Kan man någon gång vara riktigt nöjd, säga det högt, och sedan få fortsätta vara det? Kanske.

Men inte just nu.

Lite tankar från min hjärna

26 Feb

10:58

Kärlekens spiral

Ett ord, en viskning, ett hopp om att allt ska bli bra.

När känslorna tar över, och det enda du vill är att dra.

Att bli överrumplad av tårar du inte trodde fanns.

Och du inte alls kan förstå vad som hände med kärlekens glans?

När sånt händer så behöver jag dig.

Fina du, som alltid förstår mig.

Och då skär det i mig väldans mycket mer,

när jag vet att det inte längre är mig du ser.

För i kärlekens spiral så finns det flera vägar som du kommer gå.

Det vet jag, men det är bara så oherhört svårt att förstå.

Lite tankar från min hjärna

25 Feb

08:49

Fear

Last night I dreamed that you told me you didn't love me anymore.

And that makes me scared.

Lite tankar från min hjärna

25 Jan

09:18

The poem about love

A poem about love might seem easy to write
A few lines, a few words
Maybe something about who you wanna hold tight
Or who makes you feel like you can fly, like a bird.

What do I know about love, I’m only seventeen
Is it hard, easy or nice?
Maybe like the butterflies in my stomach when I jump at a trampoline?
Do I fall apart inside when I see his eyes?

I don’t think I’ve been in love
Or that I’ll ever be
Or that I’ll ever find someone that match like the hand in the glove
No, that’s way too hard for me

But what’s worth mentioning is that I’ve left one tiny detail behind
Cause when I wrote this, I had one special person on my mind.

Lite tankar från min hjärna

20 Jan

00:38

Vi är allt, och jag vore inget utan mitt allt

Detta har jag sysslat med denna lördagskväll :) Täbyträning var det, både mix och mina småtjejer var med :) Första täbyträningen för mina tjejer, och de verkade älska det! Jag älskade det :) Finns det något bättre sätt att få spendera sin lördagskväll på egentligen? Få vara med de som betyder så mycket, på ett ställe där jag känner mig så hemma och så lycklig. Jag tänker ofta på vad jag vore utan gymnastiken. Hur tomt mitt liv skulle vara, och vad mycket jag skulle missa. Framför allt på den gemenskap jag skulle gå miste om. Det går nog inte riktigt att förklara hur stark gemenskapen faktiskt är i ett lag. Ett lag som har hållt ihop i tio långa år. Ibland kommer alla känslor liksom över mig å jag kan känna mig så lycklig över att just jag har fått vara en del av den gemenskapen, och fortfarande är det. Och alltid kommer vara. För när mixlaget inte finns längre, då är jag fortfarande med i en minst lika fin gemenskap, fast som tränarroll istället :) Fast kommer mixlaget alltid vara ett lag, även om vi inte tränar i samma hall längre, eller ens i samma förening. För det är så starkt att inget i världen kan få den sortens gemenskap att bara försvinna. Ingenting.

För vi är allt.

Lite tankar från min hjärna

19 Dec

22:09

Fucking Perfect

Gosh, suttit och kollat igenom massa bilder från min gamla bilddagbok.. :P Så sjukt egentligen, en stor period och en så stor del av mitt liv, kan jag titta igenom på 5 minuter. Och det känns som hundra år sen allt hända. Hundra år sen jag träffade dig, hundra år sen jag blev sådär kär, hundra år sen folk tyckte jag var dum i huvudet på grund av mina känslor, och hundra år sen jag stod på mig sådär mycket, och sket i alla andra. Samtidigt känns det som igår.

Tiden går så jäkla fort, jag hänger inte med. Hur kunde dem där starka starka känslorna försvinna? Hur kunde liksom... mitt liv försvinna? Det var ju jag, hela jag grundades ju på dem där känslorna, det var ju jag. Hur kan jag försvinna, det går ju inte. Jag fattar inte riktigt.

Om jag fick önska mig vad som helst i hela världen, då önskar jag att jag fick tillbaka dem där känslorna. Även fast det var jobbigt i vissa perioder så önskar jag att jag kände likadant igen. Och att jag med hjälp av mina erfarenheter nu kunde hantera dem på ett bättre sätt.

Ibland brukar jag fundera på vad som hände. Vad var vändpunkten, när slutade det pirra i magen? Varför? Finns det någon anledning, hade det sett annorlunda ut idag om jag hade gjort på något annat vis? Jag önskar att jag kunde spola tillbaka bandet, och leva i den där lyckan och glädjen igen, den där lyckan som är något alldeles speciellt och eget. Jag saknar det. Jag önskar att jag kunde uppleva allt igen.

Just med dig, bara för att du är så bra, och bara för att jag för i helvetet inte kan förstå vad som ändrade allt, vad det är för fel på mig som inte längre har dem där känslorna. Inte ens för dig.

Trots att du är så fucking perfekt.

Lite tankar från min hjärna

29 Nov

19:29

Fly on the wings of love

Vi var på promenad. Det var första helgen vi umgicks. Det var ingen jättefin dag, får för mig att den var ganska grå. Fast det regnade inte.

Vi gick till stranden, morabadet. Vi såg en snigel, en sån där med skal på. Du plockade upp den och kastade iväg den allt vad du hade.

- Guuud vad taskigt! Tyckte jag.

Du tittade på mig och såg förnärmad ut, med den där blicken som bara du kan göra. Den där blicken som gör dig så gullig.

- Han fick ju flyga! Sa du med den där dialekten som är din.

Vi var i din lägenhet. Det var den där jobbiga dagen, jag skulle hämta mina grejer. Mina grejer som redan låg nerpackade i två stora kartonger och massa påsar. Jag satt vid ditt köksbord, åt donkenmat. Det regnade ute.

- En spindel! Utbrast jag plötsligt.

Den hängde i spindelnät från fönsterbrädan tror jag. En äcklig spindel. Inte jättestor, men inte liten heller, och en typisk äcklig spindel. Du tog tag i spindelnätet så den istället hängde från din hand. Öppnade fönstret och kastade ut den.

- Snällt, sa jag på ett sådär ironiskt vis.

Du tittade på mig.

- Han dog inte, han fick bara flyga lite.

Jag började skratta. Sen började jag gråta.

Lite tankar från min hjärna

21 Nov

22:08

Until you'll get it

I will tell you over and over again how much you mean to me.

I will keep telling you as many times as it takes, until you’ll get it.

And when you get it, I will keep telling you.

Lite tankar från min hjärna

08 Nov

12:30

Idag

Idag är jag hemma och kurerar mig mot en inkommande halsfluss. Jag går runt utan byxor, i för stor munktröja, och sockor, äter mat medan jag fortfarande kan, tittar på fina serier, drömmer mig bort och dricker kaffe och te.

Idag pluggar jag även fast jag inte har någon lust, ligger i sängen hela dagen, värmer mig under mysfilten och spelar Markus Krunegård i mina öron.

Idag tänker jag tankar som egentligen inte får tänkas, önskar önskiningar som egentligen inte får önskas bara för att jag vill och bara för att jag någon gång ibland ska slippa behärska å hålla igen alla mina känslor.

Idag tycker jag om de som står mig nära och alltid finns där, om det så bara gäller en vardaglig kram, en promenad på rasten eller några ord i chatten på facebook.

Idag så bloggar jag om det jag vill, utan att bry mig om att de som läser inte kommer fatta vad det är jag syftar på. Bara för att det är min blogg och jag måste få skriva av mig.

Idag så oroar jag mig för läkarbesöket i eftermiddag, för att bli sängliggandes i flera dagar och för att jag ska ha sådär ont ont ont som jag får.

Idag är en dag som vilken annan dag som helst, ändå skriver jag det här inlägget.

Lite tankar från min hjärna

28 Oct

11:15

I just need someone to hug

När folk säger till mig att allt var mycket lättare när man var lite och inte hade några bekymmer, så brukar jag ha ett ganska bra svar. Nu så e de bekymrerna som man hade när man var liten väldigt små och obetydelsefulla. Bekymrerna då var att man inte fick vara uppe hur länge man ville, att man inte fick bada vid stranden själv, man fick inte äta godis när man ville och skulle man leka med någon kompis så var man minsann tvungen att bestämma det dagen innan. Allt detta känns som små bagateller nu, därför att nu så är inte det här något problem längre.

Men när man var liten så var ju det där jättestora problem. Det skapade ju ilska och fick en att känna starka känslor av orättvisa och ledsamhet. Därför brukar jag tycka att man inte kan jämföra problemen från man var liten med problemen nu, för när man var liten så var det tillräckligt stora problem för att man skulle bli påverkad och känna starka känslor.

Jag vet dock inte om jag kan hålla med om det längre. För aldrig har jag känt mig så tom och ensam, å aldrig har jag saknat något så mycket att det gör ont i hela kroppen, å aldrig har jag varit i ett så stort behov av närhet och aldrig har jag känt sånna starka känslor av orättvisa och ledsamhet

som nu.

Lite tankar från min hjärna

16 Oct

19:40

Livet är en dans på rosor men det är en dans med svåra steg

Idag har jag känt mig ledsen. Jag vaknade imorse å kände mig ledsen. Tom, sviken, besviken, arg, ensam, opepp å allmänt nere. Jag tycker att det är viktigt att sånt får komma fram. Överallt så läser vi idag lyckliga meddelanden, precis överallt. Facebook, twitter, instagram, bloggar, tumblr och på massa andra sidor. Därför tycker jag att det är viktigt att det faktiskt får komma fram ibland att man inte var på topphumör. Ibland känner man sig ledsen, det gör alla. Jag lovar er, alla känner sig ledsna och nere ibland, men det viktiga för folk är att hela tiden skriva hur bra man mår. Så det skadar kanske inte att slänga in ett meddelande någon stans ibland, å skriva att idag är jag lite ledsen. Om man känner för det. Det gör ju inte alla.

Man kan tänka precis likadant fast tvärtom också. För överallt så ser vi också bilder och texter på hur ledsna alla är och hur synd det är om en å bla bla bla. Det är inte heller så jävla roligt å se. Men så kan det vara ibland, man har låga perioder. Då kanske man kan tänka på dock att lägga upp någon text eller bild när man är glad också. Eller helt enkelt bara bestämma sig för att vara glad. Jag lovar er, det funkar.

Jag testade nämligen imorse :) Trots att jag var arg å ledsen så tänkte jag att ``nä, nu banne mig tänker inte jag gå runt å vara ledsen hela dagen´´. Också började jag tänka på något som gör mig glad. I det här fallet så började jag tänka på hur roligt det skulle bli å få träna mina grabbar sen! Och oj vad det funkade :) Jag var faktiskt ganska glad hela dagen :)

Det funkar inte alltid, men man måste ge det ett försök i alla fall! Å vissa dagar behöver man bara få vara nere å ledsen å vräka ur sig hur dåligt allt är!

Så är det med det.

Lite tankar från min hjärna

21 Sep

23:55

Confusion

Något gammalt något nytt något fult något fint

Något grått något gult något vettigt något fånigt

fuck u, allt känns så jävla dåligt

En känsla en tanke

att älska att hata

att gång på gång vandra samma gata.

Åk iväg kom tillbaks stanna där vara här

så tråkigt så tråkigt, nåt roligt som var roligt

å skratt å gråt å tårar å värme

dra åt helvetet, nej kom närmre.

Något nytt något gammalt något fint något fult

ett tu tre sen var allting slut.

Lite tankar från min hjärna

Tidigare inlägg Nyare inlägg