powerfriday

Jag läser inte kända bloggar längre. För inte allt för längesen gjorde jag ett inlägg där jag länkade några bloggar jag läste. Jag läste dem dagligen, för inspiration, idéer och tips. Bloggar är helt klart ett fantastiskt bra sätt att få idéer på när din egen fantasi tryter. Numera läser jag inte en enda blogg. Jag bloggar själv, men jag har absolut ingen som helst lust längre att logga in på Bloglovin och läsa alla bloggar jag följer där.

 

Jag har funderat lite på varför. Varför jag inte har någon lust längre, att titta på fina bilder och läsa välformulerade inlägg om någon annans vardag, träning och inredningstips. Jag har kommit fram till varför. Jag blir så trött på att sitta och bläddra igenom någon annans blogg om hens perfekta liv. Allt är perfekt. Bilder, inlägg, stavning. Bilderna är perfekt tagna, av perfekt kvalitet, är perfekt redigerade. Jag läser om någon som just har sprungit milen, eller någon som fikar med en fin vän. Och allt är så oerhört perfekt och bra. Jag känner mig dålig själv som inte tar sådär perfekta bilder med en dyr kamera. Som inte uppdaterar 5 inlägg om dagen, som inte kan skryta om att jag just sprang en mil, eller var ute på något supermysigt fik.

 

Jag läser inte andra bloggar för att gå runt och känna mig dålig. Det är inte så det är tänkt, det är inte vad jag vill. Det har gjort att jag tappar lusten att läsa andras bloggar. Och tyvärr har det här blivit vardagsmat. Att posta en bild på instagram, facebook eller någon annan media om hur bra saker är. Att se andras bilder om hur bra deras liv är.

 

Jag säger inte att jag inte gör detta själv, för det gör jag. Jag sitter ju just nu i denna stund och gör det. Jag säger inte att vi borde förbjuda fina bilder på instagram, eller sluta tala om för andra när vi är lyckliga och glada, det är ju trots allt något fint att vilja dela med sig till andra. Men saker och ting blir skevt, en skev bild skapas om att allt är perfekt och detta leder till att vi till slut känner oss misslyckade som personer. Ingen är misslyckad, det är inte missyckat att ibland vara ledsen eller arg eller att ha en dålig dag och äta glass. Bakom alla fina bilder på instagram och alla lyckoinlägg på facebook och sprugna mil så finns en person. En person med ett tillhörande liv och känslor, ett liv som har sprickor och ett liv som inte är perfekt. Personen i fråga har bara inte valt att visa dem sidorna. Vilket gör att vi som läser om personens lycka, mår dåligt över våra egna sprickor i vardagen. Trots att det är så oerhört normalt.

 

Detta måste vi ha i bakhuvudet. Detta får vi inte glömma bort, för det kan gå så långt och kan bli så himla himla fel. Det är farligt, livsfarligt. Och vi bör alla ha detta i åtanke. Saker är inte alltid vad det ser ut att vara. Ibland så skadar det faktiskt inte att tala om när allt inte är bra. Lägga upp en fuckyou bild på instagram med syftet att visa att idag suger saker. Berätta att idag är en dålig dag, idag känner inte jag för å springa en mil utan istället känner jag för att sitta inne och äta glass och jag skäms inte för att lägga upp det på facebook.

 

För vi är alla människor, och ingen är perfekt. Perfekt är endast den skeva bild som visas i form av en fruktsallad på instagram, eller en bild från gymmet på facebook. Mitt liv är inte perfekt, och det är ingen annans heller. Personligen tycker jag det är roligare att följa en instagram där jag matas med bilder som är både fina och fula, som visar de bra och de mindre bra stunderna. Det blir verkligare så.