powerfriday

För när jag drar i det så välbekanta handtaget till ytterdörren, och kommer in i den lilla hallen. För att sedan dra i den andra likadana dörren. Och den där lukten slår emot mig, lukten som andra skulle kalla äcklig, men som för mig är den lukten som gör mig lugn. När jag går upp för trapporna som jag gått upp för så många gånger förut. Sätter min väska på läktaren, ser alla dem som alltid kommer att vara en del av mitt liv, dem som jag tycker så mycket om. Mina fötter mot golvet känns så naturligt som det kan bli. Och när jag vet att ingen där begär att jag ska vara något mer än vad jag är just då, det mest naturliga som finns.

 

Då vet jag att jag är lycklig, lyckligt lottad som får vara en del av allt detta. En del av något som inte går att sätta ord på. Då kan jag för en stund släppa det som gör ont. Då vet jag vem jag är. Då är jag fri.