Du betyder så mycket för mig
4kommentarer
Idag träffades jag och Johannes och fikade. Efter att båda tänkt å tänkt å tänkt så har vi kommit fram till samma sak, och detta är den största lättnaden jag känt på länge.
Jag och Johannes har tillsammans bestämt oss för att vi ska göra slut och fortsätta som vänner. Ett tufft och svårt och jobbigt beslut, med mycket tårar från min del, för inte är det lätt inte. Även om båda känner likadant. Två år har vi varit tillsammans. 3 år har vi pratat. Å nu är det inte vi längre. Inget oss, inte ``Frida och Johannes´´ utan du är det Frida och Johannes.
Det känns så tomt, å så ledsamt, men en sån otrolig lättnad. Att faktiskt ingen behövde bli sårad. Vi fikade, å pratade, å pratade men ingen blev sårad. Det bara är såhär, å det får vara så.
Men Johannes kommer jag alltid att älska, och han är min bästa vän. Han betyder fortfarande så otroligt himla mycket för mig.
Du betyder så mycket för mig.
4 kommentarer
Johannes
10 Oct 2012 21:45
Jag kommer alltid finnas för dig <3
mm
11 Oct 2012 11:58
till min Frida!
Mor min mor, hur är det fatt, varför är livet en gång grymt, en gång glatt?
Barn, mitt lilla barn, det är just det du ännu inte vet - just det är livets hemlighet!
Men är det så det ska va - vår efter vår, jag är ju vara 17 år!
Just det, mitt barn, ännu så ungt,
du måste lära dig att ta det lugnt.
Lev i nuet, giv nuet en chans, upplev din ungdom i all sin glans.
Smärta hör till som en del av ditt liv, den behöver levas ut, men byt ut den i tid - mot lyckliga minnen du alltid har kvar, tänk efter hur roligt och underbart det var!
Din resa är lång, mycket står på vakt och livets koffert har många fack - som fylls och töms i sin egen takt!
Mycket kan du ordna - men inte allt,
livet är just det vi äldre vet:
En enda stor ch spännande hemligthet! Stor kram - din mormor<3
mm
12 Oct 2012 08:53
Yes, går i dina fotspår!! Älsdkar dig!
mm
14 Oct 2012 16:44
någon mer vet jag ej om, vet bara att jag skrev av mig mina sorger och allt annat redan under mina tonår, tyckte mycket om att skriva och dikta, bara för mig själv. Och sedan när jag kom till sans förstörde jag allt. Men jag har dagböckar kvar från tidiga tonåren, därför att jag samtalde med min dagbok som bästa vän!;)
Kommentera