powerfriday

I början när jag och Johannes blev tillsammans, för ca 2 år sedan, så fick jag lite då och då frågor som ``tror du att ni kommer vara tillsammans hela livet´´ eller ``tror du att ni kommer gifta er´´ eller ``tror du att ni kommer få barn ihop´´. Jag tror egentligen inte att sånna här frågor ä ovanliga, tvärtom är det nog bland de vanligaste frågorna man får när man går ut med att man har ett förhållande.

 

Det jag blir lite fundersam över dock, är hur folk kan komma på att ställa en sån fråga? Eller vad de väntar sig för svar? Väntar de sig att jag ska svara ``Jamen gud ja, inom ett år är vi en Svensson familj med hus, barn, hund och volvo!´´, eller `` Nej aldrig i livet, leve resten av mitt liv med honom? Skulle inte tro det va!´´ ?

 

För vilket svar man än svarar, blir ju helknäppt. Hur ska man som 15åring kunna svara på den frågan, utan att låta dum i huvudet? Det tog ett tag, men till slut kom iaf jag fram till mitt svar på frågan. Något sånt här blev det `` Ja, det tror jag, men hur ska jag kunna tro något annat? Man går väl inte in i ett förhållande och räknar med att det ska ta slut inom ett eller två år?´´. Jag kan lova er att jag inte lät lika självsäker som den där meningen just gjorde, men det blev mitt svar till slut i alla fall, och jag tycker att det är ett bra svar.

 

Det är väl klart som fan att ett förhållande tar slut om man inte går in med inställningen att det kommer hålla. Ett förhållande är ingen dans på rosor, kan till och med jag säga som endast är 17 år och lever i mitt första förhållande. Det är något man kämpar för, är försiktig med. Går man in med inställningen att ett förhållande kommer ta slut, då kan jag lova att det banne mig kommer göra det också. Det bevisar dessutom två andra saker: man är inte mogen för ett förhållande och man e inte heller kär.

 

Lite filosofiska tankar från moi en varm måndagseftermiddag.. Kommentera gärna!