powerfriday

Nu har jag valt att skriva om ett gympaögonblick :)

Jag har länge haft en stoor rädsla för dubblar, dock så övervan jag faktiskt rädslan helt i höstas, sedan så kom den tillbaka när jag landade på nacken igen.
Jag ska börja med att tala om vad en dubbel är. Den sorts dubbel som jag alltid pratar om i min blogg är när man kör två frammåtvolter innan man landar. Så man snurrar två varv.
Första gången jag körde det var väl när jag var, kanske, 12 eller 13? Då körde jag dock bara till rygg, så det blev som 1½. Då älskade jag det också.
Jag vet inte varför jag blev rädd från början, men rädd blev jag iallafall.
För ungefär ett rå sedan, lite mer, så frågade jag Richard hur lång tid det skulle ta innan jag kunde köra en dubbel utan att vara rädd. För problemet var att jag kudne köra den, men jag var suuuper rädd och det tog extremt mycket energi både fysiskt och mentalt. Även fast jag hade kört den så var jag fortfarande rädd.
Richard sa att jag skulle ge det 10 dubblar. Så då började jag räkna.
På gympalägret sommaren 2010 så körde jag mina tre sista, efter det så hade jag kört 10 dubblar. Jag körde vara tre st de lägret också.
Sedan tog det låååång tid innan jag hamnade i en gympahall med rätta redskapen för att göra dubblar, men när jag körde där, då var rädslan borta. Det kändes perfekt. Det var helt underbart, för första gången körde jag dubblar och tyckte det var skoj! Det var nog bland den bästa känslan i mitt liv, jag bara körde fler och fler, och det gick super!
Det var ett väldigt fint ögonblick :) Tycker jag iallafall. Ni anar nog inte hur bra det kändes i mig!


Jag i en dubbel år 2008.