Tankar
0kommentarer
Det har gått ett år nu.
Det var den värsta kvällen i mitt liv. De värsta dagarna i mitt liv. Och jag skojar inte. Jag menar det. 5 dagar som iprincip inte bestod av något annat än tårar.
Nu är det ett år sedan. Ett år sedan och en kväll som denna, en dag som denna, kommer det upp i min skalle.
Att antgligen, så blir det aldrig som vanligt igen. Å jag vet inte vems fel det är. Men ärligt så gör det ont i mig att det aldrig kommer kunna bli så som det var förr. För det har jag insett nu. Jag hade rätt från första början. Den där kvällen. Jag visste direkt. Det kommer aldrig mer bli som vanligt.
Oj vad jag önskar att jag faktiskt hade haft fel.
Det var den värsta kvällen i mitt liv. De värsta dagarna i mitt liv. Och jag skojar inte. Jag menar det. 5 dagar som iprincip inte bestod av något annat än tårar.
Nu är det ett år sedan. Ett år sedan och en kväll som denna, en dag som denna, kommer det upp i min skalle.
Att antgligen, så blir det aldrig som vanligt igen. Å jag vet inte vems fel det är. Men ärligt så gör det ont i mig att det aldrig kommer kunna bli så som det var förr. För det har jag insett nu. Jag hade rätt från första början. Den där kvällen. Jag visste direkt. Det kommer aldrig mer bli som vanligt.
Oj vad jag önskar att jag faktiskt hade haft fel.
Jag föll. Från de trädet som varit säkrast utav dem alla. Och ont gjorde de. Riktigt ont. Jag blev rädd. Aldrig mer. Aldrig mer tänkte jag. Men jag måste. Måste upp igen. Jag måste.
To be honest, im not sure anymore.
Kommentera