powerfriday

Jag kommer aldrig mer få se Dig igen. Aldrig i hela migg liv. Du är borta ur mitt liv. Kanske kommer Du alltid finnas kvar i mig, Kanske inte. 2 år sen. Längesen. Ändå är Du kvar här, i mitt hjärta, i min hjärna.
Varför tänker jag på Dig fortfarande? Varför drömmer jag om Dig nästan varje jävla natt? Borde inte Du vara borta från min hjärna för längesedan? Borde det inte vara lätt och glömma? Läker inte tiden alla sår? Va? Är det inte så? Är det inte så det borde vara? Borde vara så. Hur kunde Du sätta sånna spår i mig? Sånna djupa spår som fortfarande finns kvar. Du är ju inte mer än en människa. Precis som alla andra. Du är inte ens en perfekt sådan. Långt ifrån perfekt. Hur kunde det göra så ont? Hur kan det fortfarande göra så ont? Mycket frågor. Kan någon svara? Snälla? Kan någon förklara för mig? För jag fattar inte. Jag kan inte förstå. Och ju mer jag grubblar, ju fler frågor får jag i mitt huvud. Frågor som jag inte kan svaret på.