powerfriday

Jahap ett ögonblick då :) Fick lite hjälp av Johannes att välja, han tyckte jag skulel ta första gången vi träffades, bra idé :) Såååååå de tänkte jag skriva om. Action!
Den 28 Mars år 2010 träffade jag Johannes (som nu är min pojkvän) för första gången :) Vi var inget annat än vänner då och hade då chattat i nästan ett år.
De äldre i gympagruppen var i Göteborg på ett litet miniläger :) Johannes bor ju i Göteborg, så jag hade snällt frågat mamma om inte jag kunde få träffa honom lite då, bara för att prata lite. Inget mer. Vi hade också en liten tävling den helgen, inget stort, vi var till och med utom tävlan ;) Jag var galet nervös hela helgen, om det var över tävlingen eller över att jag skulle träffa Johannes, vet jag inte men jag tror att det var för att jag skulle träffa Johannes. Jag visste att han var nervös med :P Inte så konstigt kanske :P
När tävlingen var över pirrade det i magen som fan, jag och Johannes hade messat hela dagen, han skulle komma dit och vi skulle snacka lite innan vi skulle åka med bussen hem. Jag duschade, ganska fort, och ringde sen honom för att kolla vart han var. Han var då nästan precis utanför och jag kommer ihåg att jag stod vid ytterdörren, som ledde ut från byggnaden. Han sa att han hade en röd jacka på sig, så jag skulle känna igen honom, jag visste ju hur han såg ut men ifall att :P Just när han berättar det så ser jag honom. Eller en röd jacka iallafall :P Såg inte så mycket av ansiktet. ``Jag ser dig!´´ sa jag lite halv panikslaget :P ``Jaha och vart e du då´´ säger en lika panikslaen röst tillbaka :P Vid de här laget trodde jag att jag skulle sprängas av nervositet :P Jag gick ut och han såg mig med. Han kom fram till mig, kramade mig, och då släppte all min nervositet. Den bara försvann, det kändes helt naturligt att vi stod där. Vi fick faktiskt något att prata om med en gång, vi pratade om allt möjligt och inte många pinsamma tystnader uppsod :) Jag kommer ihåg hur jag tyckte att hans röst lät lite annorlunda än vad jag tyckte den lät som i telefon. Den tiden gick väldigt fort, och under dem 20 minutrarna som vi stod och pratade skakade du hela tiden. Så jävla gulligt. Just det, mitt i allt så upptäckte jag att tre av mina gympakompisar stod och spionerade genom ytterdörrn :P Egentligen blev ja inte förvånad :P
Jag tror tamej fan jag log hela vägen hem sen, för jävlar vad lycklig jag var. Allt hade kännts perfekt, och mina känslor för dig hade bara blivit ännu starkare. Det var underbart. Det kändes så jävla rätt och perfekt, och det har det gjort varenda gång vi träffats. Du är det finaste som finns och det bästa som hänt mig ♥