Nu har jag funderat lite (som vanligt). Det här med att fundera e verkligen något som tar upp en stor del av min tid har jag märkt. Ibland funderar jag nog lite för mycket för mitt eget bästa..
Något som i princip alla säger (inklusive jag) är att man aldrig ska glömma sina vänner när man blir kär och får partner. En väldigt fin tanke. Och bra tanke. Som liksom.. känns lite självklar egentligen. Och en tanke som är typ omöjlig att hålla. Jag hade en kompis förut, som blev dökär i en kille. Första kärleken, nykär och ja, allt sånt där. Hon levde som på rosa moln, i en annan värld, där endast hon och hennes kille existerade. Och alla runt omkring, även jag, tyckte hon var så dum. Hur kan man vara så dum, tänkte vi. Hon sumpar bort alla sina vänner, skiter i dem, bara för den här killen. Tänk om det tar slut? Vem har hon då?
När jag och Johannes blev tillsammans så sa jag hela tiden att jag glömmer inte mina vänner, jag tänker fortsätta vara med dem, vara mig själv. Det intalade jag mig gång på gång, och det är inte förns nu, två år senare, som jag inser att jag verkligen inte höll det där. Även fast han bodde så långt bort, så skrev vi med varandra hela tiden, det enda jag ville var att vara hemma och skriva med honom, prata med honom, tänka på honom. Jag var nog lite smått okontaktbar även jag under ett år ungefär.
Och är det så jävla fel då? Jag menar, vi alla blir kära nångång. Det är ett faktum att man under sin nykära period, är lite någon annanstans och liksom inte alls bryr sig om vad ens kompis åt till lunch, eller vad ens kompis gjorde i helgen. HALLÅ JAG GÅR JU IGENOM MITT LIVS STÖRSTA FÖRÄNDRING HÄR!! Inte bryr jag mig om din helg..
Så tänker man ju såklart inte. Inte medvetet i alla fall.
Jag förstår bara inte varför vi inte bara kan inse att den nykära perioden är lite en klass försäg. Istället för att gräva ner oss med löften om att inte sluta umgås med våra vänner, så kan vi istället gräva ner oss i löften om att när det blir din tur att vara såhär underbart kär och lycklig, då lovar jag att finnas där för dig och inte bli sur när du umgås med din partner, inte bli sur när det enda du vill prata om e din partner, och alltid finnas kvar ifall att det skulle ta slut.
Mycket text. Vet inte ens om den går ihop eller om jag är helt ute å cyklar. Men lite såhär tänker jag kring ``jag ska aldrig glömma mina vänner´´-löftet i alla fall. Jag har helt enkelt ändrat min uppfattning, och det mina vänner, gör jag inte ofta!
