Don't judge the book by its cover
2kommentarer
Jag har funderat lite på det här med att döma folk. De flesta vet att det är otroligt lätt att skapa sig en uppfattning om någon, det kan ta bara några sekunder, men det är i princip omöjligt att ändra sig, när man väl skapat sig sin åsikt. Man dömer folk på utseende, beteende. Kanske inte ens medvetet. Det är bara något vi gör. Jag tycker det här med att dömma folk är svårt, för jag vet själv hur arg jag blir ifall någon dömer mig för fort, men jag vet också hur lätt jag kan döma folk.
Jag kom ihåg när jag och Johannes blev tillsammans, precis i början, och hur många det var som hade så satans mycket åsikter. Plötsligt verkade alla veta hur vårt förhållande var, hur det skulle sluta och varför. Och hela tiden så intalade jag mig att nej, jag bryr mig inte om vad folk tycker, de får säga vad det vill, det är ändå mitt liv. Sen en dag kommer jag ihåg, hur jag kom hem, satte mig hos pappa och bara grät. Jag grät för att det var så jobbigt hur alla dömde både mig och Johannes och vårt förhållande, å jag kunde verkligen inte förstå varför de inte bara kunde vara glada för vår skull. Så man tar åt sig. Även om man inte vill, och även fast man kan stå på sig och även fast man är sådär nykär och pirrig i hela kroppen.
Sedan dess så har jag verkligen försökt blivit bättre på att inte döma folk för fort, eller för lätt. Att försöka lyssna och förstå, istället för att döma och anklaga. För jag vet själv hur irriterad jag blir när någon inte bara kan acceptera de saker jag gör, och bara inse att det är mitt val. Det är svårt, för som sagt så gör man nog inte allt medvetet. Men jag vet själv att om jag har gjort någonting och sedan berättar det för min kompis så skulle inte jag vilja ha en bitchblick till svar och kommentaren: "Pfft, det var väl inte så smart", eller "borde du inte tänkt igenom det där lite till". Jag vill ju bli stöttad i de val jag gör. Sen självklart om ens kompis är helt ute och cyklar så måste man ju säga till.
Vet inte, lite tankar jag har bara, och jag tror att detta är något som folk borde tänka på lite oftare.
2 kommentarer
Vivi
16 May 2013 09:53
Så sant Frida, välskrivet och väldans sant.
Pok <3
mm
19 May 2013 11:53
Fina tankar - och ack så sanna. Har själv upplevt systerkommentarer om mig - att jag är kall. Tog emot det som en boxerhandske i nyllet - och tänkte till. Jo, jag kan verkar kall utåt, liksom när jag är sårad, blir litet trotsig och säkert "kall" med kommentarer, men ingen vet hur jag kan gråta inombords. Och det ska ingen se!! Pussi pussi
Kommentera