












Vi var på promenad. Det var första helgen vi umgicks. Det var ingen jättefin dag, får för mig att den var ganska grå. Fast det regnade inte.
Vi gick till stranden, morabadet. Vi såg en snigel, en sån där med skal på. Du plockade upp den och kastade iväg den allt vad du hade.
- Guuud vad taskigt! Tyckte jag.
Du tittade på mig och såg förnärmad ut, med den där blicken som bara du kan göra. Den där blicken som gör dig så gullig.
- Han fick ju flyga! Sa du med den där dialekten som är din.
Vi var i din lägenhet. Det var den där jobbiga dagen, jag skulle hämta mina grejer. Mina grejer som redan låg nerpackade i två stora kartonger och massa påsar. Jag satt vid ditt köksbord, åt donkenmat. Det regnade ute.
- En spindel! Utbrast jag plötsligt.
Den hängde i spindelnät från fönsterbrädan tror jag. En äcklig spindel. Inte jättestor, men inte liten heller, och en typisk äcklig spindel. Du tog tag i spindelnätet så den istället hängde från din hand. Öppnade fönstret och kastade ut den.
- Snällt, sa jag på ett sådär ironiskt vis.
Du tittade på mig.
- Han dog inte, han fick bara flyga lite.
Jag började skratta. Sen började jag gråta.
























YOLO
I will tell you over and over again how much you mean to me.
I will keep telling you as many times as it takes, until you’ll get it.
And when you get it, I will keep telling you.


























Dagen i skolan var ganska lång, därför är det extra skönt å bara få vara hemma å göra ingenting ikväll!








