Bokrecension- Gåvan
0kommentarer
Lue Suffern är en hårt arbetande och vilsen man. Jobbet är allt som betyder något och trots att han redan har allt så vill han ha mer. Han har sedan flera år tillbaka glömt bort både sin fru och sina barn och kärleken som han en gång hade till sin familj existerar inte längre.
En dag träffar Lue en hemlös man, en man som råkar vara mycket lik honom själv. Lue ger den hemlösa mannen ett jobb och efter det börjar en rad mystiska saker att hända. Lue kastas in i en kamp där han får kämpa med tiden, att inte förlora sin familj och denna hemlösa mystiska man. En kamp som antagligen bara kommer att sluta på ett sätt.
Den här boken satt jag och läste ut på sergels trappor i fredags. Boken berörde mig väldigt mycket, jag tycker att författaren är otroligt duktig och skriver extremt bra. Boken är ingen lycklig bok, tvärtom så kändes den faktiskt ganska dålig nästan hela boken. Men det var något som fick mig att bara vilja fortsätta läsa och när boken väl var slut så kände jag att det var en bok värd att läsa.
jag skulle säga att boken riktar sig från 15 eller 16 år och uppåt. Den e lite knepig men det är bara att kämpa sig igenom för det är värt det.
Boken har ett otroligt fint och bra budskap, ett budskap som man bör ta efter.
Författaren Cecilia Ahern har även skrivit följaden böcker:
P.S jag älskar dig
Där regnbågen slutar
Om du bara kunde se mig
Citat ur boken:
``
- HELVETE GABE!
-Du glömde de här.
-Jag glömde dem inte.
-De tar bort huvudvärken åt dig.
Lou slet åt sig tablettburken från Gabes hans och körde ner den djupt i byxfickan.
- Ha det så trevligt, log Gabe förnöjsamt.
- Jag sa ju att jag inte tar droger.
Lou talade med dämpad röst, fastän han visste att de var ensamma på våningen.
- Och jag sa ju att det inte är droger. Se dem som ett naturläkemedel.
- Exakt vad är de till för?
- För dina problem, vilka är många. Jag tror att jag redan har räknat upp dme för dig.
- Ska du söga, som sover på golvet i ett jäkla källarförråd! väste Lou. Varför tar du inte en tablett själv och styr upp ditt eget liv? Ellerv ar det så du hamnade i den här sitsen från början? Vet du, jag börjar bli trött på att du dömer mig, Gabe, när det är jag som är här uppe och du som är den som är där nere.´´
``
- Lou.
Ruth avbröt tvärt hans tankar och fick honom att hoppa till. Han såg på henne.
- Godmorgon, log han. Du kan aldrig gissa vad jag just låg och tänk...
- Hör du inte? avbröt hon igen. Du är klarvaken och ligger och stirrar upp i taken.
- Va?
Han tittade åt vänster och såg att klockan hade slagit sex.
- Oj, ursäkta.
Han sträckte ut armen och stängde av dne pipande väckarklockan.
Han hade tydligen gjort något fel för hon blev illröd i ansiktet och for upp ur sängen som om hon hivats iväg av en katapult och stormade ut ur rummet med håret på ända som om hon hade stoppat fingrarna i ett vägguttag.
Det var först då som han hörde Puds gråt igen.´´
Kommentera