Kameran glider över guldgula fält
Ja, vi vet du behöver hjälp
Den här stan gör mig galen ikväll
Du kommer aldrig mer hitta hem
Vill ge dig allting ikväll
Du kommer aldrig mer bli dig själv
Du kommer aldrig mer bli dig själv
Du kommer aldrig mer bli dig själv
Du kommer aldrig mer bli dig själv
Kameran glider över guldgula fält
Ja, vi vet du behöver hjälp
Den här stan gör mig galen igen
Du kommer aldrig mer bli dig själv
Och jag tror minsann min själ dör av svält
Man blir trött på ditt jävla gnäll
Man blir trött på ditt jävla gnäll
Man blir trött på ditt jävla gnäll
Man blir trött på ditt jävla gnäll
Man blir trött på ditt jävla gnäll
Man blir trött på ditt jävla gnäll
Man blir trött på ditt jävla gnäll
Så jävla vackert!!
OMÖJLIGT!! Blir min första tanke då :P Jag kan omöjligt omöjligt skriva om endast ETT favoritminne, så jag ska skriva om några utav mina minnen som jag älskar och som betyder väldigt mycket för mig :)
Ett minne är när jag och Micke satt och spelade gitarr på bryggan vid stranden sommare 2009. Vi träffades nästan varenda dag och spelade gitarr i timmar, alltid ute i solen, eller i mammas massagehus om vi behövde el kontakter. Vi satt på stranden i kvälls solen, med bena i vattnet och spelade och sjöng. Så otroligt jävla underbart. Sen tog vi paus och bada och sen åkte hem typ. Det var den sommaren som vi började umgås på riktigt och blev mer vänner :) Det är ett underbart minne.
10 års jubileum med Hanna och mathilda är också ett utav mina favoritminnen! Vi tillbringade en hel dag tillsammans och bara firade att vi hade känt varandra i 10 år. Det var också sommaren 2009. Vi åt sushi, hade picknik som när vi var små på lagårdsbacken, åkte och badade. Mycket skratt och minnen blev det :)
Jag skulle ju lätt kunna säga första kyssen med Johannes, och vilket underbart minne det är, för det är absolut ett utav mina favoritminnen, men jag har ju redan skrivit ett långt inläggg om det, så jag tar ett till minne som jag tycker ör fint. Första gången Johannes skulle hem till mig, och jag var jätte jätte nervös. Vi satt i bilen på väg hem och helt plötsligt tar han min hand och frågar om jag är okej. Och det gjorde så mycket. Det var första gången jag höll hans hand och hela vägen hem satt vi så och han strök med tummen försiktigt fram och tillbaksa på handen. Och Johannes såg inge nervös ut alls, men det vet jag att han var ;) Tänk att något så litet kan göra så mycket.
Sen ett otroligt roligt minne med de underbara brudarna Jasmine och Agnes! Haha när vi skulle spela in en parodi på den där reklamen :P Herregud jag tror aldrig att jag har skrattat så mycket :P Det var helt sjukt roligt! Hur många omtagningar fick vi inte göra? :P Det blev aldrig bra för någon bara tabbade sig hela tiden :P Eller började skratta :P Det är ett sjukt roligt minne! Jag har tyvärr inga bilder från det så det får bli en på oss istället :)
Oooooo jag har måååånga fler minnen! MEn det här inlägget skulle bli mils långt om jag skulle skriva alla dem här.
Det här var några utav mina favorit minnen iallafall :) Puss å kram <3333
"Livet är en dans på rosor, men det är en dans med svåra steg" sjunger Lars Winnerbäck i sin låt "Fröken Svår". Och det är precis vad ni får läsa om här. Mitt liv, Frida 20 år, mina danssteg både dem lätta och dem svåra. Jag utbildar mig för stunden till Socionom på Stockholms Universitet. Min passion här i livet är gymnastik och jag spenderar mycket tid i gympahallen, framför allt som tränare. I mitt huvud händer väldigt mycket, och bloggen hjälper mig bena ut tankar och känslor :) Hoppas ni gillar't! Kram på er :)
