Sådär, hemma från älsklingen. Alltid lika jobbigt att säga hejdå även fast det nu bara är 3 veckor tills vi ses igen. Jag har haft en underbar helg, har varit ute, lite på stan och kolalt runt, åt på nåt najs ställe med pizza och taco buffé :) riktigt najs, tyvärr gick jag inte i mig mycket mat. Vet inte varför, svårt att äta bara. Kan ju vara för att jag är nervös, förstår bara inte vad jag är nervös för. Alltid lika nervös precis när vi ska träffas. Vi har ju faktiskt träffats massa gånger nu borde inte bli nervös tycker jag. Dock kan de ha berott på att jag skulel sova borta. Tycker ändå det gick väldigt bra :) Mådde lite illa i fredags, som ja brukar göra när jag sover borta, men så väldigt mycket bättre än det brukar vara. Käns bra med älsklingen. Med dig känner jag mig trygg.
Min mamma och pappa var också med, och jag vill passa på nu att tacka dem så jävla mycket! En del tycker nog jag e knäpp, ha föräldrarna med sig när man ska hälsa på pojkvännen, hur kul e de? Vadå kontrollbehov? Men nej. Så tycker jag inte. Jag är tillsammans med en kille, han e 22 år. Mina föräldrar tillåter det. Mina föräldrar är glada för min skull, de gör allt för att jag ska få träffa honom så mycket som möjligt. De förstår att det kan vara jobbigt ibland, de pratar med mig, tröstar och finns alltid där. Sen att dem inte vill släppa iväg mig, helt ensam, till Göteborg för att jag ska bo hos min kille som e 22 år, är något jag faktiskt förstår. Jag förstår dem. Bara de att dem tycker allt det här är okej är helt otroligt! Det skulle inte vilken förälder som helst gjort, de kan jag lova! Så de betalar massa pengar, tar av deras tid, och åker ner med mig till Gbg bara för att jag ska få träffa min pojkvän, bara för min skull! Hur underbart är det inte! Så jävla underbart jag blir alldeles lycklig när jag tänker på det! Mamma och pappa, jag älskar er!
Min mamma och pappa var också med, och jag vill passa på nu att tacka dem så jävla mycket! En del tycker nog jag e knäpp, ha föräldrarna med sig när man ska hälsa på pojkvännen, hur kul e de? Vadå kontrollbehov? Men nej. Så tycker jag inte. Jag är tillsammans med en kille, han e 22 år. Mina föräldrar tillåter det. Mina föräldrar är glada för min skull, de gör allt för att jag ska få träffa honom så mycket som möjligt. De förstår att det kan vara jobbigt ibland, de pratar med mig, tröstar och finns alltid där. Sen att dem inte vill släppa iväg mig, helt ensam, till Göteborg för att jag ska bo hos min kille som e 22 år, är något jag faktiskt förstår. Jag förstår dem. Bara de att dem tycker allt det här är okej är helt otroligt! Det skulle inte vilken förälder som helst gjort, de kan jag lova! Så de betalar massa pengar, tar av deras tid, och åker ner med mig till Gbg bara för att jag ska få träffa min pojkvän, bara för min skull! Hur underbart är det inte! Så jävla underbart jag blir alldeles lycklig när jag tänker på det! Mamma och pappa, jag älskar er!
